Jag insåg sekunden du kom in i rummet att du var den rätte.
För någon annan.
När man ligger i sitt mörka rum. Hör övergångställena ticka utanför fönstret på Söder. Lyssnar på Simon & Garfunkel kl 02.01. Rummet är stökigt, som vanligt. Men det är något annorlunda den här gången. Blommorna som togs så väl hand om för bara någon månad sen har nu vissnat. Det finns inte tid.
Jag insåg sekunden jag kom in i rummet att jag var den rätte.
För någon annan.
Saker blir fel. Man ångrar sig. Trots att man gång efter gång berättar för andra att man inte ska ångra sina handlingar eller misstag.
Strävan efter att utvecklas till något man alltid har förväntat sig att bli börjar sakta men säkert bli svagare.
Man tappar bort det som var viktigt för en i den stora stadens konstanta virrvarr.
Jag insåg sekunden jag tog mig hit att det var rätt.
Någon annanstans.
Folk man tror sig ställa upp för en gör det på villkor här. Uppoffringarna blir allt större och större. Tillslut blir man tagen förgivet.
Jag insåg att det måste ske en förändring. Jag måste bryta ner allt. Bygga upp det.
För mig själv.
